Ny strategi i kampen för kärnvapenfri värld

AddThis

Istanbul (IPS-Jacques Couvas): Internationella kampanjen för ett avskaffande av kärnvapen, ICAN, satsar på en ny strategi i sin strävan att få fram ett globalt förbud mot kärnvapen. Målet är att få fler medborgare och politiker att engagera sig i frågan.

Den nya strategin underströks i samband med en ICAN-konferens som nyligen hölls i Istanbul. Internationella kampanjen för ett avskaffande av kärnvapen, som är en koalition bestående av 286 organisationer från 68 länder, hoppas kunna nå ut till fler människor med information om vilka konsekvenserna blir av en kärnvapendetonation.

I början av mars står organisationen värd för ett forum i Oslo, som sedan kommer att följas av en konferens om kärnvapenhotet. Denna konferens, som kommer att samla en rad experter, organiseras av den norska staten med stöd från 16 andra nationer.

-Det finns ett antal internationella avtal som lett fram till ett förbud mot andra dödliga vapen. Om det internationella samfundet lyckades förbjuda landminor och klusterbomber så kan man också förbjuda innehav av kärnvapen, säger Arielle Denis, från ICAN till IPS.

ICAN menar att alla länder, även kärnvapenstaterna själva, kan falla offer för nukleära attacker i den nya geopolitiska situation som råder.

-Även om inget kärnvapen har använts sedan 1945 så gör dagens cyberterrorism att det är realistiskt att en kärnvapenstridsspets kan komma att detonera, säger Denis.

Förra året publicerade ICAN en rapport om de direkta och långsiktiga effekterna av en detonerad kärnvapenladdning. Effekten är dödlig för alla som befinner sig i närheten av detonationsplatsen, och på längre avstånd drabbas människor av syrebrist och koloxidförgiftning, skador på lungor och öron samt inre blödningar. Strålningens effekter når däremot ännu längre, och kan ge livslånga skador på offrens inre organ.

ICAN bildades 2007 och organisationen hänvisar i sina krav på en kärnvapenfri värld till icke-spridningsavtalet, som undertecknades i New York i juli 1968, och som sedan dess har ratificerats av 189 länder, dock ej av Indien, Pakistan och Israel.

Länderna som undertecknat icke-spridningsavtalet är uppdelade mellan de stater som inte har kärnvapen, och kärnvapenmakterna USA, Storbritannien, Kina, Frankrike och Ryssland, samma länder som har permanenta platser i FN:s säkerhetsråd.

Enligt icke-spridningsavtalet ska de kärnvapenländer som har undertecknat avtalet på sikt avskaffa dessa vapen.

-Nedrustningen måste vara generell och fullständig. Under 1990-talet fanns det vissa frågetecken om avtalets utformning, men detta har klarlagts enligt internationella lagar, och alla kärnvapenstater måste inleda förhandlingar för en nedrustning av alla sina kärnvapen, säger Denis.

USA har traditionellt tolkat det som att texten om avrustning i icke-spridningsavtalet inte påbjuder detta av de undertecknade länderna. År 1996 slog dock Internationella domstolen, ICJ, fast att så är fallet.

ICAN vill göra världens medborgare och politiker medvetna om de hot som de anser kärnvapnen utgör, eftersom det finns en bristande vilja hos världens kärnvapenmakter att inleda förhandlingar om en nedrustning.

Även om antalet kärnstridsspetsar snabbt minskade efter kalla krigets slut, så är ICAN mycket kritiska till den teknologiska utveckling av dessa vapen som kärnvapenmakterna fortsätter att satsa på.

År 2011 satsade USA över 61 miljarder dollar på sin kärnvapenarsenal, vilket var tio procent mer än föregående år. Det finns för närvarande nio länder i världen som har, eller misstänks ha, kärnvapen. Sammanlagt satsade dessa länder 105 miljarder dollar på att utveckla sina kärnvapen under 2011, vilket var 15 procent mer än föregående år.

-Nivåerna på dessa utgifter är ett klart tecken på att dessa länder inte har några planer på att inom kort göra sig av med dem. Regeringarna i dessa länder säger sig vara beredda att nedrusta så fort andra kärnvapenstater gör detsamma. Det är ond cirkel, säger Denis.

(1302)

 

 

Search