Skakigt inför Mellanösternkonferens

AddThis

Skrivet av Ramesh Jaura
IDN-InDepth NewsAnalysis

BERLIN (IDN) – Sedan FN den 14 oktober 2011 avslöjade att Finland kommer att agera värd för en konferens om ett Mellanöstern fritt från kärnvapen och övriga massförstörelsevapen under 2012 har konferensens vara och icke vara varit höljt i dunkel. Ridån som nu lyfter motsvarar den ”vägg av tystnad” i Israel som den israeliska kärnvapenmotståndaren Sharon Dolev försöker slå ner – med viss framgång.

Källor i Berlin, London och Helsingfors som har insikt i frågan är övertygade om att konferensen kommer att bli av – från den 14 december till den 16 december med den erfarna finska diplomaten Jaakko Laajava som facilitator. Dock verkar det inte som att någon är särskilt entusiastisk inför konferensen.

Kate Hudson, generaldirektör för Campaign for Nuclear Disarmament (CND), och en annan ledande kärnvapen- och krigsmotståndare säger att “många kommer att se detta förslag som en önskedröm”. Hon säger även att ”Det givetvis finns betydande hinder att överkomma innan denna konferens kan ge resultat, men samtidigt vore ett misslyckande ett enormt hot mot regionen”.

Medan han rapporterade om hinder för Ickespridningsavtalets (NPT) förberedande kommité tidigt i maj 2012 i Wien sa Laajava att trots att han hade genomfört fler än 100 möten – både inom och utanför regionen – hade han ännu inte lyckats säkra avtal om deltagande från alla relevanta stater.

“Nyheten om Laajava’s icke-nyheter möttes med en ny omgång himlande ögon och fingerpekande: De mest sannolika utomstående är Israel och Iran med stora frågetecken kring Syriens deltagande,” detta skrev Martin B. Malin i Bulletin of Atomic Scientists.

Men Malin – som är ansvarig för projektet “Managing the Atom” på Belfer Center for Science and International Affairs, på Harvard’s Kennedy School of Government – tror ändå att Israel kan komma att se konferensen som den enklaste vägen till förhandlingar med sina grannar för att få till regler som begränsar antalet massförstörelsevapen i regionen. Israel kan även komma att inkludera sina egna arsenaler i förhandlingarna.

“Att diskutera en zon fri från massförstörelsevapen skulle ge Israel en möjlighet att förlänga sitt kärnvapenmonopol med få utmanare under en interimperiod då förhandlingarna kring ett kärnvapen- och massförstörelsefritt Mellanöstern fortlöper. Israel kan även ha nytta av ett forum för regional vapenkontroll som en plats att vädra sina farhågor om spridning av vapen i övriga regionen,” förklarar Malin.

Malin ser även att Iran har fördelar av att stödja en zon fri från massförstörelsevapen. Detta eftersom Teheran har ett långsiktigt intresse av att ha ett kärnvapenfritt Israel, och ”direkta förhandlingar med Israel om regional säkerhet och förbud mot massförstörelsevapen är det enda sättet att uppnå detta, även om det må verka motbjudande för Irans ledare.”

Nyhetsbyrån Fars har rapporterat om att facilitatorn Laajava formellt har bett Iran att delta på den planerade konferensen. Han framförde sitt önskemål den 10 september 2012 under ett möte i Teheran med vice utrikesminister Mehdi Akhoundzadeh.

Med startdatum i snabbt antågande har konferensfacilitatorn och andra organisationer i uppgift att övertyga nyckeldeltagare att, som Hudson säger, kärnvapenfria zoner är väldigt effektiva former av kollektiv säkerhet i stora delar av världen. I nuläget tillhör 115 stater och 18 andra territorier fem regionala avtal som täcker större delen av jordens yta inklusive nästan hela södra halvklotet.

Iran påbörjade det hela

Etableringen av en sådan zon i Mellanöstern föreslogs först av Iran, samma Iran som nu är hårt kritiserat för dess kärnvapenprogram, i 1974. Egypten utökade i 1990 förslaget och inkluderade då andra massförstörelsevapen, något som reflekterade den stora oro kring kemiska och biologiska vapen som rådde i regionen. En resolution om att uppnå en zon fri från massförstörelsevapen godkändes på 1995 års Nuclear Non-Proliferation Treaty (NPT) översiktskonferens.

Femton år senare identifierade 2010 års NPT översiktskonferens fem steg nödvändiga för att upprätta en zon fri från massförstörelsevapen i Mellanöstern. Dessa steg inkluderade bland annat en konferens under 2012 och att utse en facilitator.

“Ett misslyckande att röra sig närmare att upprätta en zon fri från massförstörelsevapen kommer att innebära att insatserna blir högre i en potentiell konflikt. Och insatserna uttrycks alltid som en kostnad i människoliv,” varnar CNDs Hudson.

Det Egyptiska utrikesministeriet säger i ett document som lämnades in till planeringskommitén för NPTs översiktskonferens 2015 att Arabförbundet ser konferensen i Finland som ett viktigt vägskäl när det gäller medlemsstaternas nukleära policys. Ministeriet tror att om partnerna inte kan komma överens om realistiska och genomförbara steg mot en avväpning så kommer spridning av kärnvapen att bli en farlig verklighet i regionen. Det internationella samfundet bör därför göra allt i sin makt för att förhindra detta.

Det finns ett stort behov för öppna diskussioner kring säkerhetsaspekter och vapenkapaciteter, dessa diskussioner behövs för att garantera att Mellanöstern blir en zon fri från massförstörelsevapen: och det börjar med att kommunikationskanaler öppnas. Dessa är en förutsättning för fred och genuin säkerhet.

Detta är vad Dolev har gjort tillsammans med en handfull aktivister tillsammans med Greenpeace och, bland andra, den Internationella kampanjen för avskaffande av kärnvapen (ICAN).

Se det för vad det är

“Medan hela världen konstant diskuterar Israel och dess kärnvapenkapacitet är tvetydigheten i Israel stor samtidigt som “frågan” har blivit tabu,” säger Dolev på en pressträff som IPPNW i Tyskland har organiserat. Han tillägger: ”Om vi som ett samhälle reflekterar över kärnvapenfrågan, då tänker vi på det iranska hotet, som ännu inte har blivit realiserat. Om frågan om kärnvapen i mellanöstern kommer upp tänker vi omedelbart på Iran (vilket till skillnad från Israel har skrivit under ett ickespridningsavtal)”.

Dolev förklarar den nuvarande situationen: “Precis som den med puckelrygg inte ser sin egen puckel, varken ser vi, hör eller tänker på våra egna vapen. Ej heller frågar vi oss om vi har behov av dem mer än att någon gång då och då säga att de kan komma till användning mot Iran. Även då gör vi det utan att tänka på faktum att Israel är en kärnvapenstat.”

Även fast israelerna är öppna för diskussion brukar de anse att frågan om kärnvapen är tabu samtidigt som den är för komplex för att ifrågasättas. Som ett resultat av detta accepterar majoriteten att enbart högt uppsatta politiker och militärchefer får lov att ta beslut i stängda forum.

“Relevant information på hebreiska är sällsynt; information på engelska finns i mängder men är väldigt svår att analysera,” säger journalist Pierre Klochendler. ”Bristen på diskussion har sina rötter i faktumet att sedan instiftandet av dess egna kärnvapenprogram under det sena 1950-talet har Israel fört en policy om ”tvetydighet”: Israel har som policy att inte vara det första landet i regionen som har kärnvapen.”

Tvetydighet innebär därför att det internationella samfundet bör fortsätta att ignorera Dimona, den troliga basen för det israeliska nukleära programmet, och enbart fokusera på Natanz vilket är det utpekade nervcentrat för det iranska kärnvapenprogrammet. [IDN-InDepthNews – October 17, 2012]

2012 IDN-InDepthNews | Analysis That Matters

 

 

Search