En vy över det andra mötet för stater som är parter i TPNW. Fotokredit: ICAN | Darren Ornitz.

Av Thalif Deen

UNITED NATIONS | 3 december 2023 (IDN) - Är det försvarbart för ett land att skaffa kärnvapen - med motiveringen att det gör det för att skydda sig mot kärnvapenattacker?

Argumentet bygger på begreppet "nukleär avskräckning": en allmänt ifrågasatt teori om att kärnvapen är avsedda att avskräcka från kärnvapenattacker, vilket leder till frågan: skulle ryssarna ha invaderat Ukraina om landet hade varit en kärnvapenmakt? 

Invasionen av Afghanistan och Irak och avsättningen av Libyens ledare Muammar el-Qaddafi underlättades kanske av ett faktum: inget av dessa länder hade kärnvapen eller hade gett upp utvecklingen av dem (som i fallet med Libyen).

"Och det är därför vi aldrig kommer att ge upp våra", citerades en nordkoreansk diplomat som påpekade att USA:s och västländernas invasioner inte skulle ha ägt rum om dessa länder hade varit beväpnade med kärnvapen.

Men 2017 års Nobels fredspristagare, International Campaign to Abolish Nuclear Weapons (ICAN), en koalition av icke-statliga organisationer i över 100 länder, säger att "avskräckning är ett obevisat vågspel - en teori som mänsklighetens framtid riskerar - som bygger på det implicita hotet att använda kärnvapen som har fört världen nära kärnvapenkrig vid ett antal tillfällen."

Det veckolånga FN-mötet med medlemmarna i fördraget om förbud mot kärnvapen (TPNW), som avslutades den 1 december, pekade enligt ICAN ut doktrinen om kärnvapenavskräckning som kärnvapenstaterna och deras allierade följer som ett hot mot mänsklig säkerhet och ett hinder för kärnvapennedrustning.

Doktrinen om kärnvapenavskräckning fördöms

ICAN:s verkställande direktör, Melissa Parke, sade: "Fördömandet av doktrinen om kärnvapenavskräckning av medlemmarna i TPNW vid deras möte i FN i New York är ett mycket viktigt steg".

Aldrig tidigare har ett FN-fördrag beskrivit det hot som kärnvapenavskräckning utgör mot framtiden för livet på vår planet. Avskräckning är oacceptabelt. Den bygger på hotet om kärnvapenkrig, som skulle döda miljontals människor direkt och leda till en kärnvapenvinter och massvält som enligt ny forskning skulle döda miljarder människor, förklarade hon.

Tariq Rauf, tidigare chef för verifiering och säkerhetspolitik vid Internationella atomenergiorganet (IAEA) (och som bidrog med synpunkter under utarbetandet av TPNW 2017 om verifiering och andra frågor), berättade för IDN att den andra sessionen av TPNW:s partsmöte (MSP2) var anmärkningsvärd eftersom det fanns en tematisk diskussion om de humanitära effekterna av kärnvapen, övervägande av status och drift av fördraget.

Detta omfattade stöd till offer, miljösanering och internationellt samarbete och stöd, komplementaritet med fördraget om icke-spridning av kärnvapen samt en rapport från en vetenskaplig rådgivande grupp (SAG) om kontroll av kärnvapennedrustning.

Den politiska deklaration som antogs vid MSP2 innehöll många retoriska och uppmanande uttalanden men få konkreta uppmaningar till handling, hävdade han.

TPNW-staterna enades om att inrätta arbetsgrupper mellan sammanträdena inför MSP3 2025 och att överväga formerna för en internationell förvaltningsfond för stöd till offer och miljösanering samt en rådgivande process om TPNW-staternas säkerhetsfrågor.

När det gäller den internationella förvaltningsfonden sade han: "Jag är orolig för att vissa ivriga motståndare till TPNW, som Kanada, Tyskland och Norge, kan försöka "tvätta" sina referenser genom att erbjuda medel för stöd till offer men ändå resolut fortsätta att motsätta sig och undergräva TPNW."

En vetenskaplig rådgivande grupp inrättas

Ett viktigt resultat av MSP1 var inrättandet av en vetenskaplig rådgivande grupp (SAG). Den lade fram en användbar rapport till MSP2 om läget och utvecklingen när det gäller kärnvapen, kärnvapenrisker, de humanitära konsekvenserna av kärnvapen, kärnvapennedrustning och relaterade frågor.

Denna rapport använder tillgänglig öppen källinformation och ger en sammanställning av uppgifter om kärnvapenstyrkornas status baserat på de uppgifter och rapporter som publicerats av Federation American Scientists och Bulletin of the Atomic Scientists om inventeringarna av kärnstridsspetsar och relaterade kärnmaterial, påpekade Rauf.

Det är andra gången som en vetenskaplig rådgivande grupp har inrättats till stöd för multilaterala förhandlingar om kärnvapennedrustning. Första gången en sådan vetenskaplig rådgivande grupp inrättades var 1976, då Ad Hoc Group of Scientific Experts bildades för att utforma ett system för kontroll och internationellt utbyte av seismiska data för ett fördrag om förbud mot kärnsprängningar.

Rauf sade att befintliga verifieringsövningar för kärnvapennedrustning, såsom det USA-ledda internationella partnerskapet för verifiering av kärnvapennedrustning (IPNDV) och QUAD, i princip har replikerat IAEA:s befintliga praxis och förfaranden för verifiering av kärnbränslecykeln.

"Det finns ännu ingen överenskommelse mellan staterna om några genomförbara eller praktiska åtgärder för att verifiera nedmonteringen av kärnstridsspetsar. USA har i själva verket sagt att man aldrig kommer att tillåta någon internationell övervakning av nedmonteringen av kärnstridsspetsar", påpekade han.

Borde man av praktiska skäl inte fokusera på en variant av TPNW artikel 4.1, enligt vilken en kärnvapenstat avyttrar kärnvapen och tillhörande infrastruktur och ansluter sig till fördraget, även om detta nu skulle ske efter att TPNW trädde i kraft i januari 2021? frågade han.

Dessutom kommer verifieringen av kärnmaterial från de nedmonterade stridsspetsarna att ske med hjälp av AVIB (attribution verification with information barrier). Förstå också att det inte kommer att vara möjligt att få en korrekt, fullständig och tillförlitlig redovisning av kärnmaterial för vapenbruk som producerats sedan 1945, noterade han.

FN-chefen lovordar det framgångsrika avslutandet av det andra TPNW-mötet

I ett uttalande den 1 december gratulerade FN:s generalsekreterare António Guterres de stater som är parter i fördraget om förbud mot kärnvapen (TPNW) till det framgångsrika avslutandet av deras andra möte.

Generalsekreteraren sade att han är "uppmuntrad av det arbete som gjorts av konventionsstaterna i samarbete med andra intressenter, vilket visar vad som är möjligt inom multilaterala förhandlingar om kärnvapennedrustning och stärker den globala nedrustnings- och icke-spridningsarkitekturen".

Han välkomnade antagandet av den politiska förklaringen, som "bidrar till vårt gemensamma mål om en värld fri från kärnvapen".

Samtidigt deltog cirka 700 personer, som representerade över 100 icke-statliga organisationer (NGO), i en interaktiv process med medlemsländerna. Och i vad som kan ses som en mycket bredare, veckolång kärnvapennedrustningskonferens, hölls mer än 65 sidoevenemang, inklusive paneldiskussioner, konstutställningar, konserter och prisutdelningar inom FN och runt New York City. Jackie Cabasso, Executive Director, Western States Legal Foundation, berättade för IDN att jämfört med det hätska mötet i augusti mellan de stater som är parter i fördraget om icke-spridning av kärnvapen (NPT), där man inte ens kunde enas om en sammanfattande rapport från ordföranden, visade TPNW-mötet ett enat och otvetydigt erkännande av att växande hot om kärnvapenkrig är oacceptabla och att den enda lösningen är ett totalt avskaffande av kärnvapen.

"Det är uppenbart att även om TPNW inte kan uppnå kärnvapennedrustning utan deltagande av kärnvapenstaterna, använder dess medlemmar det energiskt som en plattform för att utveckla och sprida information och analys som är värdefull i det bredare globala sammanhanget", påpekade hon.

Exempel på detta var rapporten om könsrelaterade effekter, inklusive de oproportionerliga effekterna av strålning på kvinnors och flickors hälsa, och den första rapporten från den vetenskapliga rådgivande gruppen om utvecklingen när det gäller kärnvapen, kärnvapenrisker, de humanitära konsekvenserna av kärnvapen, kärnvapennedrustning och relaterade frågor.

Den vetenskapliga rådgivande gruppen efterlyste också en ny FN-studie om konsekvenserna av ett kärnvapenkrig, eftersom de senaste omfattande studierna gjordes i slutet av 1980-talet.

"En viktig utveckling", sade Cabasso, "är att parterna för första gången gav medlemsländerna, Internationella rödakorskommittén (ICRC), ICAN och andra intressenter och experter i uppdrag att inleda samråd för att "utmana säkerhetsparadigmet baserat på kärnvapenavskräckning genom att lyfta fram och främja nya vetenskapliga bevis om de humanitära konsekvenserna och riskerna med kärnvapen och ställa detta mot de risker och antaganden som är inbyggda i kärnvapenavskräckning" och att presentera sina resultat vid det tredje mötet mellan parterna i mars 2025."

Kärnvapenavskräckning är den gordiska knuten

Över hälften av världens befolkning lever i länder vars nationella säkerhet uttryckligen är beroende av kärnvapen och doktrinen om "kärnvapenavskräckning" - "Enligt min åsikt", sade hon, är kärnvapenavskräckning den gordiska knut som blockerar vägen till kärnvapennedrustning.

Den latinska roten till ordet avskräckning betyder att "skrämma bort, fylla med rädsla". Med andra ord, att hota. Avskräckning ligger till grund för hela militärindustriella anläggningar och de nationella säkerhetsstater och eliter som de tjänar, sade hon.

Det är en ideologi som har överlevt sitt ursprung i kalla kriget och som används av kärnvapenstater för att rättfärdiga det ständiga innehavet och den hotfulla användningen - inklusive den första användningen - av kärnvapen.

Den hårda sanningen är att varken NPT eller TPNW kan uppnå nedrustning förrän kärnvapenstaterna är villiga att tänka om och skapa ett globalt system som sätter universell mänsklig säkerhet framför de snäva intressena för "nationell säkerhet" som upprätthålls genom kärnvapentvång - eufemistiskt kallat avskräckning, förklarade Cabasso.

Rauf utvecklade ytterligare: "Enligt min åsikt är det att jaga modaliteter för verifiering av nedmontering av kärnstridsspetsar att gå ner i ett oändligt kaninhål".

"Den obekväma sanningen är att vi inte kan uppnå en 100-procentig verifiering av nedmontering av kärnstridsspetsar, vi kan göra det för missiler, ubåtar och bombplan men inte för stridsspetsarna - punkt slut!"

Även om detta kan vara en intressant intellektuell utmaning för forskare och universitet, är det inte ett praktiskt alternativ.

Kom ihåg att under det kalla krigets höjdpunkt uppskattades det globala antalet utplacerade kärnstridsspetsar till 70.374 år 1986. Totalt beräknas mer än 125.000 kärnstridsspetsar ha byggts sedan 1945.

I dag, sade han, finns det cirka 12 500. Vad hände med skillnaden på nästan 58 000 stridsspetsar mellan 70 374 och 12 500, och mellan 112 500 och 125 000? Alla demonterades utan vidare - ensidigt, utan direkt verifiering!

"Jag skulle rekommendera att TPNW-staterna inrättar en internationell panel av vetenskapliga och tekniska experter (IPSTE) för att ge råd till SAG om praktiskt relevanta aspekter av kärnvapennedrustning och verifiering, bestående av experter på kärnvapen och verifiering - det vill säga pensionerade vapenhandläggare och inspektörer som arbetar med kärnvapenfrågor", förklarade Rauf.

Enligt ICAN visade mötet också att TPNW växer i styrka. Flera observatörsstater tillkännagav sin avsikt att ansluta sig till fördraget inom en snar framtid, vilket innebär att antalet stater som antingen har undertecknat, ratificerat eller anslutit sig till fördraget uppgår till mer än hälften av alla FN-medlemmar.

Indonesien meddelade att dess parlament nyligen godkänt ratificeringen av fördraget och Brasilien, Djibouti, Ekvatorialguinea, Moçambique och Nepal meddelade sin avsikt att ratificera inom kort.

Vid mötet deltog även flera NATO-länder och länder som förlitar sig på amerikanska kärnvapen i sitt försvar, däribland Australien, Belgien, Tyskland och Norge. [IDN-InDepthNews]

En vy över det andra mötet för stater som är parter i TPNW. Fotokredit: ICAN | Darren Ornitz.